Naken fast ändå påklädd

Det svåra är att skriva något utan att sätta sig själv i fokus. Att skriva om sig själv utan att bli allt för personlig. Att inte lämna ut sig själv för mycket. Förmedla det man vill ha sagt, samtidigt som man inte sagt för mycket.
 

Det lugnar mig, oftast

En socker kaks botten, delas i tre delar. På med krämgrädden. Dags för nästa sockerkakslager, ytterliggare ett lager krämgrädde. Sista sockerkakslagret. På med grädden. Kavla marsipan. Lägg  på den över tårtan. Se till att du får en snygg kant. Veckiga kanter är för amatörer. Valfri deccor. Var det text på denna tårta? Tittar på lappen. Svar nej. Florsocker pudras över, sen på med ros och chklad emblemet.
 Det lugnar mig. Får mig att tänka bättre. Rena terapin för själen.

Klappar mig själv på axeln

Idag är jag stolt över mig själv. Jag sprang 6,3 km på 40 minuter. Jag brände 455 kalorier och jag slog mitt gamla rekord. Med hela 1,3 km ! :)
 

 
 

Vreden från helvetet

Du har ingen rätt att ringa mig längre. Din rätt till det är borta, för länge sen. Jag har aldrig varit så rädd och så arg på samma gång som jag var då. Känslan att inte känna sig trygg i sitt egna hem! DU skrattade bara åt mig. Tyckte jag var löjlig. Men det var ju DITT fel! Inte mitt, du kan inte lägga det här på mig. Du kan inte, du FÅR inte komma tillbaka och tro att allt är glömt. För ingenting är glömt. Jag är inte personen som glömmer sånt här.
 Jag brydde mig för mycket om dig. Jag tyckte om dig. Jag tror ja kände mer än så för dig. Och du utsatte mig för fara.
 Så nej, du får inte ringa mig längre. Jag vill inte höra din röst. Jag bryr mig inte om dig längre. Åtminstonde så vill jag inte bry mig längre.
 Jag har bara bett dig om en sak i hela mitt liv. tragiskt nog var det att du skulle Dra åt helvetet.

Du är som jag,, fast tvärtemot.

På en annan gata i en annan stad finns det någon som jag. I ett omklädningsrum på ett gym nära mig, finns det någon som dig.

"När du strippa och klär av det är det samma grej"

Hon var någons annans innan hon blev din. På samma sätt som du var. Hur du än gör, vad du än gör. Ändras inte det. Minnena försvinner inte. Faktum återstår.
 Tjejen du lovade så mycket till. Hon som lovade dig tillbaka. Har lovat någon annan nu. På samma sätt har du.
Så du tar ut fotona ur ramen. Kanske rent av slänger dom. Så tar du och din nya tjej andra bilder, andra bakgrunder men desamma egentligen. Lyckliga bilder.

Det kommer alltid finnas någon eller något före. Det är inte det viktiga. Det borde inte vara det viktiga. Var hellre den personen som väljs sist. Än hon som valdes först men blev utbytt.

Lipsill

Ibland, då känner man sig så lagom vuxen. Har gått och trott hela dagen att mamma ska göra mackaronlåda till middag idag. Det som är så gott. Så där har jag gått och verkligen längtat, sett framemot att äta det efter träningen idag.
 Kommer hem, ser att mamma gjort indisk köttfärsklimpa. Börjar i ren förtvivlan i stortsätt gråta, vill bara gå och lägga mig och känner mig allmänt ledsen.
 Det är i precis i det ögonblicket, man känner sig som tre år gammal.

Varsegod

För tre år sedan var du den enda jag kunde tänka på. Du var allt som fanns för mig. Idag tackar jag dig, för att jag får sitta på första parkett och se när Karma ger tillbaka.
 
 

tankarna snurrar som en karusell på Gröna Lund

Situantionen är ohållbar. Jag vet inte hur länge jag ska stå ut? Sanningen är att jag slutade stå ut för länge sen. Respekten finns inte. Jag kan nu helt ärligt säga att jag tror jag precis lärt mig vad hat är. kanske bör jag be om förflyttning. För tyvärr verkar inte utvägen vara bättre än så. För så som det ser ut nu. Går bara inte. Fast jag vill inte förflyttas. Jag trivs bra med det jag gör. Gillar bara inte den elaka människan jag blir. För så är det tyvärr.

Hur många gånger? Mycket mycket

Jag undrar hur många gånger på ett år jag kommit till samma insikt. Hur många gånger jag har insett att personen är ett riktigt prakt pucko. Som inte förstår vikten i saker och ting. Som gör mig arg som ett bi. Hur många gånger har jag inte kommit på mig själv att det är ingen idé. Det är ändå inte värt det. Hur många gånger jag har sagt till mig själv att bara ignorera, strunta i det. För att sedan explodera.
 Ja, det är fler än två men färre än 100, skulle jag tro.
 
 

Semester längtan

Jag måste erkänna att jag börjar längta efter semestern nu. 33 dagar har jag att ta ut. Känns rätt skönt att säga att jag har så många dagar. Förhoppningsvis blir det fyra långa härliga semester veckor i sommar. Det är åtminstonde mitt önskemål. Ingenting är planerat men har aldrig haft 4 veckors semester på rad. Så skulle vilja ha det i år känner jag :)
 

Sparka och skrik bäst du vill, ingen låtsas att höra dig. Men alla ser dig.

Så där stod jag. Saker upp över öronen och märker att något saknas. En liten liten grej som är så ytterst viktig, för att dagen ska fungera smidigt. Men som vanligt är det skyddslappar och krokben som gäller. Istället för att lära sig att gå, så verkar perosnen aldrig komma ut krypstadiet.
 Börjar seriöst tro att personen dessvärre är funktionshindrad. För så som jag ser det. Är det antingen ett funktionshinder som spökar, eller totalt ointresse.
 Tyvärr behövs det inte myckt nu förtiden för att jag ska bli arg som ett bi och tårarna sprutar. Ja ok då, de sist nämda händer som tur är inte allt för ofta.
 Den där maktlösheten gör mig galen. Det är som att kämpa i kvicksand, åtinstonde tror jag att det är så det känns. För jag vet varken ut eller in. ber man om hjälp så är det allt som ofta kalla handen.
 Det ska vara lagspel, men nu är det mer lagspel i golf.
För ja, vi kan inte alltid välja våra medmänniskor. Vilka som vi ska hamna gemte i vissa situationer. även fast vi gör det, så som i vissa relationer så blir det likt förbannat dessa situationer ibland.
 

Upp och ner, ner och upp. På taket står en galen tupp

Två månader av detta år har svischat förbi oss i raket fart. Lägenheten är såld. Jag har adressändrat tillbaka till mitt barndoms hem. Oj, så kusligt konstigt det lät.
 Jag märker att jag har en tendens att försvinna. Jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag inte ska skriva och så håller jag på. Fram tills jag återigen klickar bort sidan och det blir inget skrivet.
 Våren börjar närma sig här i stockholm. Något som glädjer det flesta. Tyvärr, har jag en förmåga att isolera mig själv från omvärlden denna tid på året. Jag vet inte varför men jag tycker verkligen inte om när våren kommer på något konstigt sätt. Får dumma tankar om att ingen tycker om mig. Att jag är tjock och ful ( nej, självklart finns det fula smala människor och snygga tjocka människor, men förstå mig rätt) och att livet bara är allmänt bedrövligt.
 Så nej, jag tänke rinte säga att åh nu jävlar ska jag skriva 7 inlägg om dagen om mitt spännande liv. Hur det är att jobba som konditor och allt det där andra som är rätt ointressant men intressant för mig. Nej, för det kommer antagligen inte att bli så. Och jag försvinner troligtvis snart igen, från bloggen.

 

Juldagen

 
 Två dagars julmats ätande och det börjar kännas där efter. En av mammas bröder med familj har varit här och vi åt ännu mera julmat.
 Dock blev det lite konstig stämning mellan mig och en av mina kusiner. Eftersom jag är rätt tjurig och blir jag tillräckligt arg någon gång så kan jag tjura i evigheter. Inte utan orsak såklart. Men ja, stämingen var väl rätt bra, bortsätt ifrån att jag faktiskt hade kunnat varit utan umgänget med min kusin.
 Har även varit ledig sedan lördags, jobbade sista passet i fredags. Så nu börjar rastlösheten komma smygandes. Vad gör man egentligen när man är ledig? För att kolla på flera filmer om dagen börjar bli rätt så tråkigt.
 
 

en tanke, oftast två

Jag saknar dig, ibland. Jag tänker på dig, stundtals. Du min fina, du som aldrig var min. Varken till låns eller för evigt. Hur jag än vänder och vrider på det. Tänker jag på dig fortfarande. 

Om

Min profilbild

Beatrice

Detta är mitt liv. En del utav det. Från ilska till lycka.

RSS 2.0