tänka lagom tänka inget tänka mycket?

Det blir sällan som man tänkt sig. Om man nu tänker alls. Måste börja ta tag i mitt liv. Måste börja ta tag i mig själv.
Om man bara vill så går det, frågan är bara om det stämmer med dessa ångest attacker med? Om det stämmer med den där skräcken som gör att jag är helt panalyserad. Då jag bara skakar. Den där mamma inte förstår. Hon som just nu bara ser sitt eget. Men kan jag klandra henne? Jag gör ju precis likadant. Äpplet faller tydlgen inte långt från trädet.

Om nu Gud skapade mig, vad fasiken gjorde mina föräldrar då tillsammans?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0