Beatrice

Lampan är släckt, serie avsnitten jag tittat på är slut, jag har ätit mat, tvätten är färdigtvättad och upphängd. Det är mörkt ute nu. Fast klockan är snart halv nio. Det får mig att längta till stockholm. Då hela staden tänds när mörkret faller och det pirrar till i magen på mig som när man är förälskad. När man står där vi busshållsplatsen med vantar och mössa på. Trots vantarna fryser man om händerna ändå. Mössan gör så att håret faller platt men trots det är jag alltid lika lycklig när mörkret faller i stockholm och gatulycktorna tänds. Man står där vid bussen och man vet att den är försenad, säkerligen åkt ner i något dike på vägen från hemmesta eller så är det bara mycket folk. Ja det är där jag känner mig hemma.