Moooooot Ikea =)

Efter dagars med tråkigt väder har vi nu givit upp.. Nästan iaf haha. Så nu blir det att ta ett besök till Kalmars IKEA :)
 Kan behöva muntras upp känner jag :)

Det är upp till dig att bestämma

"Du målar upp dig själv så oskyldig"
 Vad ska jag svara på det? vad säger man till en människa egentligen? Jag vet inte hur jag målar upp mig själv. för sanningen är att jag är inte så tuff jag vill få folk att tro. Jag har troligt vis gjort saker jag inte är stolt över och nej jag talar sällan om min uppväxt. Det kommer i små doser, aldrig mycket åt gång för det skulle jag inte orka med. Jag tycker inte synd om mig själv. Och jag vill itne att andra gör det heller.
Det enda jag vet vad jag fått höra är att folk trivs att vara med mig. Att jag har något sorts lugn över mig själv som får andra människor trygga. Att jag är lojal och sviker inte mina vänner i första taget. Att jag står kvar som klippan i vattnet. Det är vad jag vet. Men att berätta om sig själv är mycket mycket svårt.
 
 
 
 

Låt oss måla ett rött sträck, du får bo där borta. Så bor vi andra i den fina staden

Livet är så orättvist ibland. Låt oss säga såhär. Jag tjänar en X siffra varje månad som gör att jag har råd med att betala lån på en 2 år nygammal bil, försäkring,bensin,lån på bostad,relativt hög avgift, el med elpanna, vilket menas med en hög elräkning. För att korta ner det hela så har jag höga boende utgifter samt höga färdutgifter. Trots att jag går runt varje månad och lite där till. Så får jag inte låna mer än 1,2 miljoner, om jag säljer bilen och betalar av CSn lånet. Vilket menas med att jag är dömd till förorten. Jag får inte som ensamstående utan barn äga en lägenhet innan för tullarna. Såvida jag inte vill bo på 20 kvm utan balkong. Det är jag inte intresserad av. Om jag inte lyckats spara ihop ca 800 000 svenska kr. Även om jag har en relativt bra lön som konditor. Så kommer det ta ca 8-10 år innan jag då kan flytta.
Så ja jag tycker att det är sjukt orättvist! För jag har högre boende kostnad idag än vad jag skulle ha om jag hade en lägenhet med lägre avgift och mer bolån samt amorteringar.


they call it love

När man fortfarande tänker sju steg före. Bildar sig en uppfattning om en händelse som aldrig existerat, förutom i mitt huvud om 7 år, typ. Om man tänker sig hur man ser ut då, hur den andre personen ser ut då. Hur och vad man säger till varandra. Då kan det inte vara kärlek. Mer ett behov av att känna kärlek. Att få känna det som alla andra pratar om.
Frågan är bara hur ska jag som allt för ofta pratar om att man ska känna istället för tänka. Hur ska jag sluta tänka ? Känner jag så pass ycket att jag tänker eller känner jag så pass lite?
En sak har jag lärt mig. Man kan aldrig planera in kärlek i sin kalender. För den dyker aldrig upp då man vill det.



.

Efter två härliga träningspass irad, är mina ben helt slut. Och jag kommer ha härlig träningsvärk i morgon. Då är det dags för ett styrkepass igen. Måste köra gärnet här nu fram tills jag sticker på semester. Även skönt att få avreagera sig. Har ju kört bodycombat några gånger nu men har inte alls fått ut samma resultat som utav bodypumpen. Så försöker testa mig fram bland olika träningspass och former för att se vad som funkar för mig. Det verkar som att det finns mer styrkepass inne i stan än vad det gör ute i förorten där jag bor :P Så ja jag får väl åka runt och prova haha. Som om jag inte hade annat för mig men men :P



Må ditt hjärta visa vägen dit du ska.

När tar vågen av ilska slut? När ska jag sluta bry mig om vad alla andra människor gör? Nej istället går jag och muttrar svordommar för mig själv. Är allmänt spydig och ignorera människan totalt mitt i hens meningar. Ja det är fel, men jag står inte ut. Jag kan heller inte få modet, eller ja dumdristigt kanske det vore om man berätta vilken jävla nolla människan faktiskt är. Att jag tycker at sådana människor är dömda att misslyckas. För åter igen. Du kan inte leva ditt liv utan passion. Utan sex absolut. Men inte utan passion.
It´s not about the magic in the bed it´s about the passion in life ;)



360/h

I en värld, i en tid där vi blir lärda att vi kan få vad vi vill när vi vill. Så lever vi livet snabbt. Vi stressar oss igenom hela livet för att så snabbt komma till penisionen. Vad hände med passionen? Med sällskapet?
Vi är unga och ja, jag kan bara tala för mig själv och de jag umgås med. Men de flesta av oss har lyckats. Kommit en bit på vägen. De som inte har det? Ja de försöker allt vad de kan att antingen få människor att tycka synd om dom eller att via upp på sajter så som facebook och twitter att de har det perfekta livet.
De kallar mig överambitiös. Säger att jag gör för mycket. Borde vila, sakta ner tempot. Tänka mindre på morgon dagen än vad jag gör. Att tänka mindre och leva mer. Men jag kan inte.
En sak är då säker. Vi kan inte få allt. Vi kan inte göra allt. Det gäller att välja sina strider. Vad som är viktigt och sortera bort det onödiga.



:)

Hur skönt är det inte att bara slappa en fredag? :) Har ätit lite ost och kex samt hållt på i tvättstugan. Så nu är det bara gå ner och hämta resten och sedan blir det nog sängen.
Vill vakna rätt tidigt i morgon så att jag hinner med allt som jag vill hinna fixa till Aminas födelsedags firande i morgon :)
Nedräkningen för semestern är även i full gång ONLY 13 days left!!! opaaaaa :D

Äckligt bra!




Dumma Nicklas :P han har fått mig att fastna totalt för denna låt.. Har lyssnat på den typ heeeelaaaa dagen till och från hahaha..

riiiing rrrrriiiiing

Hej hej hallå.. Måste verkligen skaffa mig en väckar klocka som ringer utav bara helsike. Nu har jag kommit in i en dålig cirkel där jag inte kan slita mig upp från sängen. Utan jag lägger mig på mobilen och somnar om. Så en som tjuter väldigt högt och väldigt länge hade jag behövt. Så att jag komemr upp i tid till jobbet på morgonen.

Han var mannen mitt hjärta brann för. Nu är han bara som vem som helst.

Två år senare möts vi igen. Jag är 8 kg tjockare och han har klippt av sig sitt hår. För två år sedan var jag vansinnigt kär i honom. Det small ner som en blixt från klar himmel.
Så igår var det som att möta sin demon. Jag klarade mig. Helt denna gång. Men vi pratade ut. Två år senare har vi blivit ett uns klokare, ett uns mer lyhörda och ja. Accepterat att allt blev fel. Jag blev kär i honom. Men han blev aldrig kär i mig. Trots detta var det han som inkluderade mig i saker. Det var mest småsaker. Men som ni alla et, är man kär i någon så betyder de små sakerna allra mest.
Ja, det finns fortfarande en del av mig som vill att han ska ha haft likasinnade känslor som mig. För ja, det är mitt ego. Jag vill bli omtyckt, jag vill synas och främst av allt. Jag vill bli ihåg kommen på ett positivt sätt.



Nu

RSS 2.0