Jobbiga känslor.
Uaah, jag har tröttnat på att min blogg ser så tråkig ut, men vet inte riktigt hur jag ska göra för att den blir så fin som många andras.
Det lär kännas konstigt nästa vecka när man inte kommer få höra alla sockersöta kommentarer som gör att man typ smälter, haha. Men det lär nog gå bra :)
Är fortfarande irriterad på busstrejken. Även om det finns folk som kan skjussa så börjar jag mycket tidigare än de flesta jag känner och aldrig i livet att jag tänker fråga mitt ex, trotts att han åker för bi rätt nära där jag jobbar :P Men nej nej. Får väl prata med Robban på måndag. Hatar det här något enormt. Ska ju jobba själv tisdag onsdag och sedan helgen, så kommer jobba hela väckan. Snacka om att jag kommer vara död sen nästa vecka när jag är ledig tisdag och onsdag + helgen. Om jag nu lyckas att ta mig till jobbet. Hoppas att strejken ej blir långvarig.
Pappa ringde mig idag, vi har ju inte så bra kontakt men han är ändå min pappa oavsett hur han än beter sig. Jag har ju iaf något att skylla på så att säga, min far mår inte riktigt bra och så är det bara. Vet att många springrr runt och säger att deras föräldrar är psykiskt störda när dom inte är det och allt vad det är. Jag är dock ingen sådan. Fast tillbaka till samtalet, jag ringde ju honom för någon dag sedan och abd honom följa med mig till Kristianstad nu i helgen för ville inte åka själv och kolla på lägenheten. Men så höll han på som han alltid gör att jag blev så arg att jag bara slängde på luren. Min pappa har insett nu att 19 juli åker jag till Kroatien, sedan kommer jag vara hemma i sthlm max en dag för att sedan åka ner till kristianstad för skolan börjar 5 augusti. Så han sa iaf att han kunde förlja emd mig nästa vecka men eftersom jag kommer att jobba 8 dagar i rad så går inte det, så sa att det får bli om ca 2 veckor ist. Så nu ska han kanske följa med mig och kolla på lite lägenheter. Fast man får väl se, min pappa har tyvärr en hel del brister när det gäller att lova saker och sen inte hålla det.
Har kännt mig nedstämd halva dagen idag. Känns asjobbigt har typ haft en klump i halsen som att jag ska få panik, tror att det har med att göra att jag ska flytt ifrån mammas trygga hem. Har lixom börjat inse nu att jag ska flytta ner dit, till ett ställe jag inte känner en kotte. Emelie säger att hon vill följa med mig, men får se om hon hittar ett jobb. Jag hoppas verkligen det då det skulle vara så tryggt att ha henne i krokarna. Jag vet att jar har en tendens att bli rätt mammig ibland men när något blir för jobbigt ger jag helst ansvaret till någon annan eller så blir jag arg och tar ansvaret ifrån någon annan människa när jag tycker att den inte klarar av det. Men nu handlar det om att flytta 60 mil hemifrån.
Den här klumpen försvinner förhoppningsvis. Lär ju bli en enorm prövning att vara borta i två veckor i kroatien :) Åh avd jag längtar!! :D
Men det finns väldigt många ljus punkter i mitt liv så jag ska inte klaga. Jag kunde ha det så mycket värre.
Fast jag kommer ändå sakna en viss person söta kommentarer och den här senaste veckan har jag verkligen kännt mig uppskattad :) Det stärker verkligen självkänslan till hundra.
Det lär kännas konstigt nästa vecka när man inte kommer få höra alla sockersöta kommentarer som gör att man typ smälter, haha. Men det lär nog gå bra :)
Är fortfarande irriterad på busstrejken. Även om det finns folk som kan skjussa så börjar jag mycket tidigare än de flesta jag känner och aldrig i livet att jag tänker fråga mitt ex, trotts att han åker för bi rätt nära där jag jobbar :P Men nej nej. Får väl prata med Robban på måndag. Hatar det här något enormt. Ska ju jobba själv tisdag onsdag och sedan helgen, så kommer jobba hela väckan. Snacka om att jag kommer vara död sen nästa vecka när jag är ledig tisdag och onsdag + helgen. Om jag nu lyckas att ta mig till jobbet. Hoppas att strejken ej blir långvarig.
Pappa ringde mig idag, vi har ju inte så bra kontakt men han är ändå min pappa oavsett hur han än beter sig. Jag har ju iaf något att skylla på så att säga, min far mår inte riktigt bra och så är det bara. Vet att många springrr runt och säger att deras föräldrar är psykiskt störda när dom inte är det och allt vad det är. Jag är dock ingen sådan. Fast tillbaka till samtalet, jag ringde ju honom för någon dag sedan och abd honom följa med mig till Kristianstad nu i helgen för ville inte åka själv och kolla på lägenheten. Men så höll han på som han alltid gör att jag blev så arg att jag bara slängde på luren. Min pappa har insett nu att 19 juli åker jag till Kroatien, sedan kommer jag vara hemma i sthlm max en dag för att sedan åka ner till kristianstad för skolan börjar 5 augusti. Så han sa iaf att han kunde förlja emd mig nästa vecka men eftersom jag kommer att jobba 8 dagar i rad så går inte det, så sa att det får bli om ca 2 veckor ist. Så nu ska han kanske följa med mig och kolla på lite lägenheter. Fast man får väl se, min pappa har tyvärr en hel del brister när det gäller att lova saker och sen inte hålla det.
Har kännt mig nedstämd halva dagen idag. Känns asjobbigt har typ haft en klump i halsen som att jag ska få panik, tror att det har med att göra att jag ska flytt ifrån mammas trygga hem. Har lixom börjat inse nu att jag ska flytta ner dit, till ett ställe jag inte känner en kotte. Emelie säger att hon vill följa med mig, men får se om hon hittar ett jobb. Jag hoppas verkligen det då det skulle vara så tryggt att ha henne i krokarna. Jag vet att jar har en tendens att bli rätt mammig ibland men när något blir för jobbigt ger jag helst ansvaret till någon annan eller så blir jag arg och tar ansvaret ifrån någon annan människa när jag tycker att den inte klarar av det. Men nu handlar det om att flytta 60 mil hemifrån.
Den här klumpen försvinner förhoppningsvis. Lär ju bli en enorm prövning att vara borta i två veckor i kroatien :) Åh avd jag längtar!! :D
Men det finns väldigt många ljus punkter i mitt liv så jag ska inte klaga. Jag kunde ha det så mycket värre.
Fast jag kommer ändå sakna en viss person söta kommentarer och den här senaste veckan har jag verkligen kännt mig uppskattad :) Det stärker verkligen självkänslan till hundra.
Kommentarer
Trackback
