Beatrice

Det gör ont. Så jävla förbaskat ont. Jag hatar att jag förlät dig och att jag älska dig. Jag avskyr det. För jag vet att du inte tror på mig när jag säger att de tär nog nu. Jag tror nog inte ens på mig själv. Fast jag vill ha någon som får mig att vilja gå upp för honom. Någon som Erik var, han kunde man se på att han var kär eller ja, förälskad i mig. han som jag verkligen var glad över. Med Alden var det nog mer en vana. Jag älskar hoom därför vill jag ha honom. Fast man glömmer bort att han älskar inte mig, bara sin bil och sig själv. Ja sin familj med, speciellt hans lillasyster. fast poängen är, varför sätter man sig i den situationen om och om igen? varför går man tillbaka när det inte finns något att hämta? Varför står man ut med allt de gör och säger bara för att man älskar honom? Det är något jag inte förstår. För om det handlar om självrespekt, ja då har väl nästan ingen självrespekt. Utåt sätt är vi vackra,självständiga och helt fantastiska. Bakom alltihop vad är vi då?
Är man mindre värd bara för att de tror att de kan behandla oss som de vill? För att bara för att jag inte säger något om Hannah, så betyder det inte att jag förlåtit eller glömt, jag har bara accepterat. Bara för att jag inte säger något betyder det inte att jag glömt eller förlåtit.