I swear I wasen´t
Så fick vi tillbaka resultaten av provet idag, Ja asså vi fick inte tillbaka själva proven utan bara fick höra hur mycket poäng man hade på varje delprov. Jag var 1,5 poäng ifrån att klara hela shittet! Så känns lite väl surt nu. Så det blir omprov i morgon. Fast känns inte allt för jobbigt ändå faktiskt. Är ändå glad över att det bara var en del och inte flera.
Idag blev del bullbak. Fan vad seg jag var! blev klar sist. Så slutade med att jag funderade över om jag verkligen ska ta gesällen. Pratade med Kajsa vårna lärare om detta och hon fick mig att må mycket bättre :)
Har ju aldrig varit den personen som haft sån stor prestationsångest. jag har för det mesta ryckt på axlarna då jag på något vänster ändå alltid lyckats. vet int eom jag glidit med på ett bananskal eller om jag bara ahr en väldigt tur ibland. Men nu så i alla fall har jag tyckt att det varit rätt jobbigt. Då det känns som att 95% av allt jag gör är åt fanders. Fast Kajsa sa att hon höll inte alls med och att hon trodde på alla oss i klassen. Vilket var väldigt skönt att höra.
Pratade även med mamma i går kväll som sa att hon tycker att jag är så deppig och att jag har aldrig varit sån förut. Så hon undrade väl mest vad som försigick i huvude tpå mig lixom. Sen sa hon en del kloka ord. Alltså i min familj har det aldrig varit riktigt ok att tycka synd om sig själv. Det är inte att det är ett tecken på svaghet utan för att det är alltid synd om än någon gång ibland men tänker man på det för mycket så går man enr sig totalt. Så man ska fokusera på det bra. Även om man ibland tycker att allt är så jävla piss så finns det dom som har det värre. Nu är det ju ingen i min familj som har varit med om värsta hemska sakerna. Så kanske är det därför man resonerar så som man gör.
Nu är det bara 7 veckor kvar tills gesällen är slut, för alltid. Känns skumt. Jag har lärt känna nya personer, lärt mig att stå mer på egna ben och ta mer hand om mig själv. När jag bodde hemma bäddade jag inte ens sängen själv och hade aldrig ens tvättat. Nu måste man ju tvätta sj för den blir inte ren av sig själv. Så även om det ibland känns så förbaskat jobbigt och mycket jobbiga saker har hänt detta år så känns det ändå jävligt bra.
Så om 7 veckor är allt slut. Då finns det inte mer att plugga, baka bröd 5 agar i veckan. Då är det arbete som gäller. Flytta ifrån alla de man lärt känna. Där man bott även om jag inte direkt kan skryta med mina 6 kvm2 :P men det har ändå varit som en fridstad. Jag har faktiskt kunnatkoppla av här även om rummet är lika stort som badrummet där hemma. Även o Jonathan jämt sitter vid tvn så att mans jävl aldrig får sitta ifred och jag kommer aldrig mer höra Ida sjunga när hon lagar mat, aldrig mer bli så förundrad över hur stort detta diskberg kan bli när Tobias eller Daniel är i farten. Eller när Tobias glömmer säga till att toa pappet är slut. ja inte för att jag kommer sakna honom. men komemr sakna själva allt ihopa.
Fast ska bli skönt att flytta tillbaka på ett sätt. Får dock se hur det blir att bo med mamma igen. Det bordeväl inte bli något problem när man jobbar och bara ses på kvällarna typ.
Idag blev del bullbak. Fan vad seg jag var! blev klar sist. Så slutade med att jag funderade över om jag verkligen ska ta gesällen. Pratade med Kajsa vårna lärare om detta och hon fick mig att må mycket bättre :)
Har ju aldrig varit den personen som haft sån stor prestationsångest. jag har för det mesta ryckt på axlarna då jag på något vänster ändå alltid lyckats. vet int eom jag glidit med på ett bananskal eller om jag bara ahr en väldigt tur ibland. Men nu så i alla fall har jag tyckt att det varit rätt jobbigt. Då det känns som att 95% av allt jag gör är åt fanders. Fast Kajsa sa att hon höll inte alls med och att hon trodde på alla oss i klassen. Vilket var väldigt skönt att höra.
Pratade även med mamma i går kväll som sa att hon tycker att jag är så deppig och att jag har aldrig varit sån förut. Så hon undrade väl mest vad som försigick i huvude tpå mig lixom. Sen sa hon en del kloka ord. Alltså i min familj har det aldrig varit riktigt ok att tycka synd om sig själv. Det är inte att det är ett tecken på svaghet utan för att det är alltid synd om än någon gång ibland men tänker man på det för mycket så går man enr sig totalt. Så man ska fokusera på det bra. Även om man ibland tycker att allt är så jävla piss så finns det dom som har det värre. Nu är det ju ingen i min familj som har varit med om värsta hemska sakerna. Så kanske är det därför man resonerar så som man gör.
Nu är det bara 7 veckor kvar tills gesällen är slut, för alltid. Känns skumt. Jag har lärt känna nya personer, lärt mig att stå mer på egna ben och ta mer hand om mig själv. När jag bodde hemma bäddade jag inte ens sängen själv och hade aldrig ens tvättat. Nu måste man ju tvätta sj för den blir inte ren av sig själv. Så även om det ibland känns så förbaskat jobbigt och mycket jobbiga saker har hänt detta år så känns det ändå jävligt bra.
Så om 7 veckor är allt slut. Då finns det inte mer att plugga, baka bröd 5 agar i veckan. Då är det arbete som gäller. Flytta ifrån alla de man lärt känna. Där man bott även om jag inte direkt kan skryta med mina 6 kvm2 :P men det har ändå varit som en fridstad. Jag har faktiskt kunnatkoppla av här även om rummet är lika stort som badrummet där hemma. Även o Jonathan jämt sitter vid tvn så att mans jävl aldrig får sitta ifred och jag kommer aldrig mer höra Ida sjunga när hon lagar mat, aldrig mer bli så förundrad över hur stort detta diskberg kan bli när Tobias eller Daniel är i farten. Eller när Tobias glömmer säga till att toa pappet är slut. ja inte för att jag kommer sakna honom. men komemr sakna själva allt ihopa.
Fast ska bli skönt att flytta tillbaka på ett sätt. Får dock se hur det blir att bo med mamma igen. Det bordeväl inte bli något problem när man jobbar och bara ses på kvällarna typ.
Kommentarer
Trackback
