tänker för mycket

Den senaste tiden har jag tänkt för mycket. På saker som varit och vad som kommer ske härnäst. Det är helt otroligt vad man varit med om genom åren. De tiderna man trodde man kunde övervinna allt. Att man var som en superhjälte. När man tittar tillbaka eller stöter på folk från förr. Så ja, vissa har gått vidare men andra stannade kvar. Sorgligt egentligen. Sonen som bara ville umgås med sin far, fick sk hjälp av soc och gick mot fel väg. Hon som än idag ser ut som 14 och verkar ha fastnat totalt. Hon som aldrig brydde sig om någon annan än sig själv, gör det än idag och har förlorat så mycket. Hörde att hon skulle på rättegång snart. Rattfylla och olovlig körning, är fortfarande tillsammans med samma snubbe som har ett våldsamt beteende. Hon håller tydlige fortfarande på med skiten. Eller den populäraste killen på hela skolan som även han gick mot fel väg, mötte på honom i slussen för ett tag sedan. Han ser ut att må bättre nu, ser inte ut som en zombie längre. Eller hon som fortfarande händer med småglinen, hon är två år äldre än mig och hänger fortfarande med dom som börjar nian iår.
Eller alla de som man inte ens sett röken av, sitter de inne? lever dom? Hörde att någon var gift. Helt otroligt vad som kan hända på bara några år. Det går fort och det gäller att välja rätt väg. Svårt att veta vilken väg som är rätt när man är 14.
Jag tackar min mamma som alltid funnits där för mig, även om vi bråkat så att huset skakat så har hon alltid funnits här om jag haft problem. Det är inte alla som haft det så. Jag må bara ha en förälder men för egen del är jag glad att jag har en stabil förälder.
Jag har fortfarande frågor om livet som kanske aldrig kommer att få några svar. Jag kan fortfarande känna ilska mot systemet som ska hjälpa oss men istället för att hjälpa själper oss. Det finns så många luckor och det är ingen som tar sig tid att fylla dom med kunskap eller hjälp.
Kolla bara på alla ungdomar som hänger på olika platser. De har ingenstans att vara! Ungdomsgårdar stängsner och även om de finns så kände man sig helt enkelt för vuxen att gå dit, eller man kanske helt enkelt inte vågade, var pinsamt. Ändå så är det så lätt att skylla på ungdomar som slår sönder busskurer, håller på att jävlas med folk. Anser inte att man kan bli arg på någon för att vuxna ställt till det för dom. Många säger att ja men vi har ju idrottsföreningar, ja men alla är inte lagda för att spela någon sport eller så har det med pengar att göra.

Nej nu får jag sluta tänka så mycket som jag gör. Blir ju inte klok på mig själv. Ska iväg och träffa Sara sen. Vill köpa lite nya tröjor. Känns som att jag inte har några. Nu när lönen har kommit :) Det känns helt jävla underbart även om jag denna månad har rät mycket kostnader.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0