Självömkan när den är som bäst
Finns det verkligen inget bättre att se på tvn än gamla 90tals filmer? frågar jag mig själv medan jag sappade runt. Svaret var ju självklart nej. Jag okar faktiskt inte gå ner till mammas tv och kolla på tv där, där boxern står. Kalla det lathet men jag orkar det bara inte. Min kropp känns som en tung slemhög och mina snorpapper verkar bygga sig ett torn. Jag är lat idag. Jag är torr under näsan och min röst låter väl som om jag har käkat kräftskal. Jag avskyr att vara förkyld. Fast just nu känns det rätt skönt. jag kan nog erkänna att jag är lite som en kille när jag är sjuk. Ja inte så att det är som en nära döden upplevelse. Bara det att jag tycker extremt synd om mig själv som är sjuk och måste ligga hemma. Eller ja, måste måste jag väl inte. Har dock ingen stor lust att sitta på tåget ner till Kristianstad dunderförkyld. Känns inte så jätte lockande. Så jag får väl sitta här och äta upp översta lagret på paradisasken och sappa mellan de dåliga filmerna.
Om jag orkar ska jag ta mig i kragen och leta rätt på kameran. Fast chansen är dock inte så stor.
