Beatrice

Jag ringer och vi pratar en kort stund. Vi lägger på och det slår mig att vad är vitsen?  Ingeting spelar roll egentligen. Vill bara få något som jag ine kan få, när jag väl fått det vill jag inte ens ha det.

Jag känner mig instängd. Jag orkar inte. Känns som att luften tar slut. Jag vill stänga det kapitlet av mitt liv. Vill bara ha kontakt med dom som nådde mitt hjärta. Orkar inte med de dryga människorna som jag ändå inte kan vara mig själv med. Vissa av dom får hela min kropp att krypa. Så varför ska det vara så svårt att bara klappa ihop boken?

En sak vet jag, saker och ting tar sin tid. Vet bara inte om jag vill vänta.

Är så glad för min mammas skull! Jag älskar henne mer än allt! Finns ingen viktigare person i mitt liv. Så jag är glad när jag ser att hon mår bra :) Hon är den som är värd hela jorden och lite där till!