--

jag känner mig blind i ett mörker som inte finns något ljus i. Jag kan inte slappna av. Jag känner att denna långa väg inte ens har börjat. Jag känner mig rädd. Jag känner mig blottad och jag känner mig osäker inför en period som jag inte vet vad som kommer hända i huvudtaget.
Det finns så mycket jag vill uppnå och så lite som blir gjort.
Jag är trött på allas gnäll och tjat. Jag är trött på att vara trött på mig själv för att inget blir gjort. Jag vill bara få en normal tillvaro igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0