Beatrice

Så är andra avenyn slut och som vanligt kommer jag att åg och vänta tills att nästa avsnitt kommer. Den serien berör mig. Jag känner igen mig och jag dras med i deras liv och historier. Denna serie är en serie som jag inte klarar mig utan i dagsläge.

Klockan tickar på som vanligt och jag börjar bli trött. Magen kurrar inte längre utan den är mitt och belåten. Även om jag känner mig dålig som åt så sent. För ja, det är svårt att efter så många år ha brytt sig om vad man ätit helt försöka sluta. Jag lät mig själv förfalla under en period då jag ville att folk skulle se MIG inte mitt skal. Utan den JAG är som person. Nu har jag insett att mitt yttre betyder så pass mycket för mig. Fast på något sätt vill jag ha min kärlek till mitt yttre för mig själv. Jag vill inte att någon ska älska mig för mitt yttre bara för att jag har lärt mig att det är lättare att älska mitt utseende än mig själv. För ja jag tar den lätta vägen jag vill inte krångla till det. Naser att de personer som tar den krångliga vägen är anitngen modiga eller har för grått liv och måste få något att bita tag i.

Mamma jag vet att jag stöter bort dig. Det är lättare så ibland. För jag vet inte hur jag ska reagera och då går det ut över dig fast det är mig själv jag är ag på det. Främst av allt är jag arg på min pappa och då blir du lidande. Jag avskyr när jag gör så. Har väl egentligen alltid gjort så. Även om du är den viktigaste personen i hela mitt liv.

Jag försöker få allt gå runt. Jag vet int eom jag försöker eller bara försöker drömma mig till det. Jag vet just nu vakren ut eller in.