Beatrice

Så är den tillbaka igen. Den där känslan som gör att jag måste dra undan duschdraperiet för att se att ingen står där fast jag vet att ingen gör det. Så går jag ur duschen, och tänker ja jag tittade ju bara 3 gånger den här gången. Kunde ha varit värre. Som när jag inte kan sova om nätterna för att jag tror att ngn är här inne, fast jag vet att det finns ingen chans att någon skulle stå och gömma sig här. Ändå så kommer den där obehagliga känslan upp lite då och då. Den känslan som får mig att bara vilja springa av bussen ibland, det lixom knyter sig i halsen och jag försöker lyssna på musik. Tänka bort den dumma känslan.
Vissa dagar tror jag att jag blivit sinnes sjuk. Att normala människor gör inte såhär. Andra dagar så känner jag inte ens av det. Det kan gå flera månader innan jag känner av det. Det brukar komma om jag inte känner mig trygg i en situation eller om jag är orolig över något.