Såhär gick det.

Sådär. Nu har jag sagt upp mig på Ica Maxi. Hur känns det? Ja förjävligt att vara arbetslös igen. Å andra sidan så har jag kännt mig som fula ankungen hela veckan.
Mobbning på jobbet är aldrig ok! Det är aldrig ok någonstans. Jag är inte en person som springer hem och gråter till mamma för minsta lilla. Men när det känns på det sättet att man räknar minuterna tills man går hem då är det absolut inte bra.
Jag pratade med Jacob rätt länge. Han tyckte det var synd attt jag slutade då han tycker att de behövde någon med mitt tänk. Det känns som att jag svikit mitt bagar yrke genom att säga upp mig. Måste däremot tänka på mig själv först. Mår jag inte bra på et tjobb och gråter, ligger och vänder och vrider på mig för att jag undrar vad kommer jg få höra i morgon? innan jag ska sova. Ja det är inte bra.
Jacob skulle prata med Jennny idag. Då han aldrig hört något sånt här. Oftast brukar folk inte riktigt säga varför de sluttar. Jag kände att jag var tvungen att säga detta för annars kommer samma sak hända någon annan. Där jag har jobbat har det under de senaste 3 åren jobbat ca 5 konditorer. Varför kan man undra? Så stressigt är det inte. Visst det är mycket att göra och rasterna är välbehövda. Så är det på de flesta bagerierna.
 Jag kände att jag var inte kvinna nog att säga det till Jenny att det hon gjorde mot mig var inte snällt. Man beter sig inte så mot en annan människa. Jag valde att gå till chefen. För att jag tror inte att hon skulle tyckt att mina ord var så intressanta. jag tror att hon kommer lyssna mer på jacob än på mig.
Jag ska träffa Jacob på tisdag 9.15 för att lämna nycklar,papper,skor och annat. Fan vad detta suger! Jag ville jobba kvar. Verkligen! Men inte på detta sättet. Inte genom att må såhär.

 Mitt liv, min passion. did I let my passion down?
Oservera att texten är gjord av en annan person.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0