Beatrice

Ibland känner jag mig som en sån där liten balettdansös som man hade i smyckeskrinet när man var liten. Ja jag hade inget men många av mina vänner hade. En sån där man skruvar upp så dansar hon till musik. Så känns det med mig och min mun. Man skurvar upp mig och min käft går i ett. Jag säger massa korkade saker. jag glappar för mycket skit. Ibland känns det som att när jag pratar från mitt hjärta så ljuger jag. Fast så inte är fallet. Jag känner mig så töntig efteråt när jag yttrat en viss åsikt eller en känsla. Just i den sekunden så känns det som att jag är den där lilla ballerinan som dansar och dansar som att den har hakat upp sig. Som att det inte går att få tyst på den fast man stänger locket. Då det slutade med att man som yngre roppade på mamma. För att få hjälp.