Åter igen

Åter igen står jag där. Vet fortfarande inte hur det kunde gå till. Hur jag kunde bli så pass blind. Att jag aldrig märkte vad som hände. Att jag aldrig märkte svartsjukan smyga sig in. Känslorna började ta form och helt plötsligt stod där jag. Där jag hade lovat mig själv att inte står mer.
Jag har försökt, försökt göra allt jag kan för att inte falla.
Var så länge sedan sist. Att känslan får mig att må illa. Får mig att tappa luften på samma gång.
Jag känner mig arg. På dig, på mig och på alla andra med. 

Att se vad en person skrev på din fb gör inte saken bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0