Beatrice

Ett samtal av dig och det förstör hela min värld. Tangenterna blir suddiga utav tårarna som faller ned på tangent bordet.
 När jag var liten älskade jag dig. När jag var liten så var du min hjälte. Men sanningen kom fram och världen rasade. Vi lämnade. Mamma och jag. Nu ringer du. Efter 2 år hör jag din röst. Min röst blir hård. Din röst låter vek. Jag valde för två år sedan. Du valde så långt innan. Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar. Det borde du veta. Du är min pappa och ändå är du dum i huvudet. Det är något jag kommer få leva med. Men nej, jag vill inte bli din vän. Jag vill inte höra hur du beklagar dig för att du begått dina misstag. Det kanske låter hemskt när en dotter är så kall mot sin far. Men han är vuxen. Har varit vuxen i hela itt liv iaf. Det har inte alltid jag varit.
 berättelsen är lång och krokig. En berättelse som jag knappt kan själv. Det enda jag känner är och det är det som är det vesentliga. Att jag vill inte vara en förälder till min förälder.
 Jag blir så jävla arg! Låt mig få glömma dig! Låt mig få låtsas att du inte finns. Ska det vara så jävla svårt?!