Beatrice

Att man ibland ser sig själv som lite bättre än andra är för vissa helt naturligt. Jag själv kan nog läggas till i den kategorin. Det har nog dessvärre förvärrats med tiden. Jag blev äldre och mina fördomar fler. Jag blev äldre och kallare. Jag är fortfarande jag. Någonstans där. Mitt i allt. 
 Jag kan säga som så många andra. Jag släpper bara in ett få tal fast på något sätt så ser så många mig som sin bästa vän. Någon de kan förlita sig på. Någon som de hör av sig till när något är på tok. ja, jag kan säga som så många andra. Jag är däremot inte stolt över det. Jag vill kunna förlåta folk. Jag vill kunna vara vän med varenda människa.
 Jag vill kunna sträcka på mig och säga : jag är den bästa tjejen du någonsin kommer att träffa. Du hittar aldrig någon som mig.
 Det sist nämda stämmer nog. Du kommer aldrig hitta någon som mig. Min utsida är som så många andras. Jag däremot önskar att jag kunde säga att jag är som alla andra.
 Nu vill alla vara så olika att de blir lika. De som vill vara så lika som möjligt blir osynliga.
Jag får nog helt enkelt nöja mig med att aldrig riktigt passa in.