Beatrice

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Men nu vill jag stoppa tiden. Låt mig få känna. Låt mig få andas in luften utav det. Känns som att tiden går för fort. Igår var för en månad sedan och idag är redan igår.
Jag har roligt nu. Mitt sinne och min kropp börjar leva igen. Jag lever inte längre i min bubbla. Jag ska väl inte klaga över att det går bra nu. Känns dock som att snart kommer allt attt rasa. Allt man kände rasar och man vet inte ut eller in. Hoppas bara att denna gång då får jag hinna njuta av det innan det slår till.
Antar att det är så vi lär oss, att  inte bli allt för beroende av folk. Av situationer.
Så börjas det igen. Innan jag ens har fått en nedgång så börjar jag tänka på den. Allt för att skydda mig själv. JA min MUR är gjord av BETONG! Visste du inte det?! ;)