Beatrice

På senaste tiden har jag börjat få dåligt samvete hur jag behandlade dig som tonåring. Innan jag förstod att du var sjuk. Allt för ofta kommer jag på mig själv att ha skuld känslor för hur jag behandlar dig. Jag vet ju att du är sjuk! Ändå så stänger jag av. Bryter kontakten. Vill inte ha något med dig att göra. Vågar inte prata med dig. Det gör för ont. Nog för att det inte går att  hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Kanske är jag för ung? kanske är jag för gammal? Kanske är det försent? För tidigt? Jag vet inte. 
 Det slog mig idag att du fyller år. Börjar jag glömma nu? Kommer jag glömma bort hur din röst låter? Kommer jag med tiden att ha förträngt dig? Minnet börjar bli svagt. Som ett gammalt skolfotografi från 1930.