Beatrice

Öland. Den långa bron på 600 meter tog oss över dit på ett kick. Dock var inte bilfärden lika snabb. 5 timmar och ca 45 minuter senare var vi framme. Eftersom att passa tiden aldrig varit något som legat varmt om hjärtat i min familj/släkt så var jag inte alls förvånad när vi lämnade Gustavsberg en halv timme senare än planerat. Nu är jag förvisso inte rättvis. Vi åt ju faktiskt lunch innan vi åkte. Vilket inte var planerat.
 Att vara här nere där stranden är över en mil lång. Där solen aldrig tycks gå ner och skratt och stoj hörs lite varstans är underbart. Att min kära underbara mamma vakar över mig som en hök. Då jag är dunderförkyld. Är inte lika underbart.
 Så jag har faktiskt inte hunnit stoppa fötterna i sanden ännu. Stått och huttrat vid strandkanten eller ätit en glass på en filt på sandstranden. Nej, inte ännu. Förhoppnings får jag lite sol på mig innan det är dags att lämna Öland och mamma för denna gången.