Det har inte förändrats ett dugg!

Det är väl typiskt. Dagen innan min födelsedag och min pappa gör som vanligt. Ljuger och är dum i huvudet. Så nu orkar jag inte mer. Jag gav honom en sista chans. Att han då är så JÄVLA dum i huvudet och gör som han alltid gör. Det r tråkigt
 Så mamma har haft värsta kriget med honom på telefonen.
Men det är väl som mamma säger. Vi har klarat oss så jävla bra utan honom. Jag har klarat mitt körkort UTAN hans hjälp. Jag har klarat studier och diverse annat UTAN hans hjälp. Så vad behöver jag egentligen honom till? HAN var inte där när jag flyttade. Han var inte där alla de gångerna man behövt honom. Nej, det var mammas pojkvän, morbror eller någon annan.
 Så jag ger upp. Jag orkar inte med. Det har inte gått ett enda år sedan jag fyllde 16 som min födelsedag inte har blivit förstörd, mer eller mindre. Har det inte varit bråk med sk kompisar eller vänner. Så har det varit något med honom att göra.
 Så ja, jag får alltid lite ont i magen när min födelsedag kommer. För det verkar som att det är då människor i min omgivning visar sin rätta sida.


 Vad små vi var där!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0