det gör fruktansvärt ont

Det gör ont i mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Känns patetiskt att sitta och gråta själv i en lägenhet på andra sidan stan. Borta från familjen. Brytit kontakten emd C. Vad trodde han? Att jag skulle stanna kvar? När han använder mig som en gammal kökshandduk. När behovet finns där och de nyare handdukarna är slut. Sa som det var igår. Antingen blir jag hans flickvän eller så är jag inte rätt person för honom. Han sa att han inte var redo. Fast att det var HAN som kom den där regniga torsdagen innan midsommarafton. Klockan var 7 på morgonen. ja jag kommer ihåg. Det kändes som om hjärtat skulle stanna. samtiigt som att kroppen skrek åh nej, inte han. Men så sa han att han hade saknat mig. Att han inte kunde sluta. Att denna gång ville han satsa. Att han förstod om jag inte ville. Men jag ville.
 Nu sitter jag dock här. Känner mig lurad. Han ljög för att fylla sina egna behov.


 Nej mig får du aldrig igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0