hans mjuka röst omfamnar mig

Hans mjuka röst omfamnar mig. Han pratar med mig som om han verkligen förstår. Det är så lätt och orden bara rinner ur munnen på mig. Jag säger saker som aldrig nämts högt. Han skrattar åt mig. Tycker att jag är fånig. Jag ler. Skrattar åt hans historier. Vissa är mer roliga än andra.
Andra sidan telefonen. I en annan stad. Jag känner inte dig. Jag vet inte vem du är. Ändå så är det så himla lätt att prata.
Även om rädslan smyger på. Paniken pustar mig bak i nacken. Tänk om? ja, tänk om han är ett psyko och så berättar jag allt? nej fy hemska tankar. Han är nog normal, eller?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0