Jag är bäst förutom när jag är sämst

Jag är bäst. Jag tror det tills jag märker att jag inte är det. Ja, det är rörigt, det är lite kletigt och det är lite roligt.
Jag pratar i tungor. Ingen aning vad jag pratar om. Jo självklart.
Vi vill alltid vara bäst. Ibland går vi för långt. Trampar på folk. Säger saker som sårar bara för att just du tycker att just du är så mycket bätre än hon där borta.
Du vill gärna vara bättre än din nyas ex, du vill bara bättre än hans nästa - gud förbjude om det blir så. För även om man vill vara först. Så är det bättre att i vissa lägen vara sist.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0