Store starke karl
Örfilen som kommer från den store mannens hand viner i luften. Den långa smala killen ryggar tillbaka. Drar automatiskt upp handen till den vänstra kinden. Där örfilen träffade. Dens tore mannen skriker och hyttar med handen. Där sitter jag i en mörkblå volvo i en håla i västra Sverige. Rastlösheten har gjort det igen. Drivit mig till att åka hemifrån. Åkt de många milen. Fast att jag egentligen borde igga i sängen och sova. Jag vet ju så väl hur trött jag blir när jag inte får sova ordentligt.
Den där känslan av att man börjar bli gammal smyger sig upp över mig och det får mig att ta drastiska beslut. vissa positiva andra mindre. Men det slår mig där jag sitter att, det är kul att se på bråk. när man vet att det finns en kontroll över det hela. När det inte blir utflippat. Jag hade så gärna velat höra vad den store mannen säger. men vågar ine veva ner rutan.
Den där känslan av att man börjar bli gammal smyger sig upp över mig och det får mig att ta drastiska beslut. vissa positiva andra mindre. Men det slår mig där jag sitter att, det är kul att se på bråk. när man vet att det finns en kontroll över det hela. När det inte blir utflippat. Jag hade så gärna velat höra vad den store mannen säger. men vågar ine veva ner rutan.
Kommentarer
Trackback
