Han var mannen mitt hjärta brann för. Nu är han bara som vem som helst.

Två år senare möts vi igen. Jag är 8 kg tjockare och han har klippt av sig sitt hår. För två år sedan var jag vansinnigt kär i honom. Det small ner som en blixt från klar himmel.
Så igår var det som att möta sin demon. Jag klarade mig. Helt denna gång. Men vi pratade ut. Två år senare har vi blivit ett uns klokare, ett uns mer lyhörda och ja. Accepterat att allt blev fel. Jag blev kär i honom. Men han blev aldrig kär i mig. Trots detta var det han som inkluderade mig i saker. Det var mest småsaker. Men som ni alla et, är man kär i någon så betyder de små sakerna allra mest.
Ja, det finns fortfarande en del av mig som vill att han ska ha haft likasinnade känslor som mig. För ja, det är mitt ego. Jag vill bli omtyckt, jag vill synas och främst av allt. Jag vill bli ihåg kommen på ett positivt sätt.



Nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0