they call it love

När man fortfarande tänker sju steg före. Bildar sig en uppfattning om en händelse som aldrig existerat, förutom i mitt huvud om 7 år, typ. Om man tänker sig hur man ser ut då, hur den andre personen ser ut då. Hur och vad man säger till varandra. Då kan det inte vara kärlek. Mer ett behov av att känna kärlek. Att få känna det som alla andra pratar om.
Frågan är bara hur ska jag som allt för ofta pratar om att man ska känna istället för tänka. Hur ska jag sluta tänka ? Känner jag så pass ycket att jag tänker eller känner jag så pass lite?
En sak har jag lärt mig. Man kan aldrig planera in kärlek i sin kalender. För den dyker aldrig upp då man vill det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0