inget existerande objekt
Mitt hår vågar sig lätt ner mot axeln, förbi nyckelbenen och landar vid bröstets mitt. Glasögonen åker ner mot nästippen. Ögonen tittar trött mot skärmens ljus. Jag är trött idag. Jag är trött i själen idag. Jag behöver få vila. Luta huvudet mot ditt bröst och få höra ditt hjärta slå. Höra hur du maniskt pratar om din hobby. Om det som du så uppsluket engagerar hjärta och själ i.
Ja, när ska vi prata? Aldrig? Jag bör nog ge upp nu. På riktigt. Bara ge upp nu. Radera allt som finns. Eller jag bör nog säga fanns. Eller problemet är att det inte fanns något. Det bara hände. När två hjärnor stängdes av endast kropparna levde.
Så ja, det hände. Det borde vara glömt nu. I storstadens puls så är det glömt för länge sen. Men inte för mig. Där lever det kvar än.
Ja, när ska vi prata? Aldrig? Jag bör nog ge upp nu. På riktigt. Bara ge upp nu. Radera allt som finns. Eller jag bör nog säga fanns. Eller problemet är att det inte fanns något. Det bara hände. När två hjärnor stängdes av endast kropparna levde.
Så ja, det hände. Det borde vara glömt nu. I storstadens puls så är det glömt för länge sen. Men inte för mig. Där lever det kvar än.
Kommentarer
Trackback
