Beatrice

Du kommer aldrig hitta tryggheten i dig själv. Om du tillbringar livet genom att söka tryggheten i andra

Snälla ge mig två sekunder, innan du ger upp.

Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vet inte hur jag ska känna och återigen är det som en ridå som bara väntas gå upp. Jag står nervös bakom detta stora draperi, för att sedan märka när det går upp. Att det bara är jag där. Ingen annan utom jag och mina tankar. Rädslan som knackar på axeln om att bli ensam för alltid. Att man en dag ska vakna upp och  att inse alla andra gått vidare. Skapat sina mer eller mindre lyckliga liv. Stressen över att vara perfekt gör mig till sveriges mest oattraktivaste människa.
Egentligen vill jag bara ha en stor skylt där det står " se mig,hör mig, älska mig." Men så går det inte till. "Allt kommer när det är meningen." Men tänk om jag inte vill vänta? Om jag känner mig REDO nu! Men hur kan jag vara redo för något som jag inte ens vet om det kommer komma i min väg?
Så ja, rädslan över att vara operfekt gör mig mer motiverad till att bli perfekt. Men vart grundas ordet perfekt? och vem är det man egentligen vil vara perfekt för? En man att spendera sitt liv emd, elelr ens vänner?
Jag vet inte. kan inte svara. Eller jo jag vet. Jag vet att jag vill som alltid ha något jag inte kan få. Rädslan över att vara för på. Att skrämma iväg. Rädslan över att han en dag ska vakna upp och förstå att jag inte är perfekt.