Du behöver inte alltid säga det du tänker utan ett leende säger oftast det mesta

Det sägs att man blir klokare med åren.Det sägs att det är mänskligt att fela. Det sägs att mister du en, står det tusen åter.
 Så vem är det som bestämmer vad som är fel, när man blir klokare och när det faktiskt är så att vad du än gör står dina vänner och din familj kvar.
Är det när det handlar om sånt som vi kan se på ett fakta blad. Är det bara statisk man bör gå efter eller är det helt ok att faktiskt tycka och tänka själv? Att låta känslorna styra, och att bara gå efter det man själv tycker.
 Om det hade funnits statistik på när en människa anses vara elak, korkad eller smart. Ja kanske hade vi varit kloka som Ugglor då. Hjärnan är nästan obefintlig men att ögonen uppfattar ljus som en människa över huvud taget inte kan se. Möjligtvis med microskåp men det vet jag faktiskt inte så mycket om :)
 Om det är mänskligt att fela går ju att diskutera i det oändliga. För det finns saker och beteenden hos andra människor som vi kan störa oss på oerhört mycket. Som vi inte anses tycka är bra.
 Jag skulle hellre säga att det är mänskligt att acceptera men svårare att förstå. Så summan av kardemumman är väl att du väljer själv om du vill bli klokare med åren. Om du vill acceptera att folk gör fel och om allt går att förlåta.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0