tankarna snurrar som en karusell på Gröna Lund

Situantionen är ohållbar. Jag vet inte hur länge jag ska stå ut? Sanningen är att jag slutade stå ut för länge sen. Respekten finns inte. Jag kan nu helt ärligt säga att jag tror jag precis lärt mig vad hat är. kanske bör jag be om förflyttning. För tyvärr verkar inte utvägen vara bättre än så. För så som det ser ut nu. Går bara inte. Fast jag vill inte förflyttas. Jag trivs bra med det jag gör. Gillar bara inte den elaka människan jag blir. För så är det tyvärr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0