Beatrice

Du kommer aldrig hitta tryggheten i dig själv. Om du tillbringar livet genom att söka tryggheten i andra

Upp och ner, ner och upp. På taket står en galen tupp

Två månader av detta år har svischat förbi oss i raket fart. Lägenheten är såld. Jag har adressändrat tillbaka till mitt barndoms hem. Oj, så kusligt konstigt det lät.
 Jag märker att jag har en tendens att försvinna. Jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag inte ska skriva och så håller jag på. Fram tills jag återigen klickar bort sidan och det blir inget skrivet.
 Våren börjar närma sig här i stockholm. Något som glädjer det flesta. Tyvärr, har jag en förmåga att isolera mig själv från omvärlden denna tid på året. Jag vet inte varför men jag tycker verkligen inte om när våren kommer på något konstigt sätt. Får dumma tankar om att ingen tycker om mig. Att jag är tjock och ful ( nej, självklart finns det fula smala människor och snygga tjocka människor, men förstå mig rätt) och att livet bara är allmänt bedrövligt.
 Så nej, jag tänke rinte säga att åh nu jävlar ska jag skriva 7 inlägg om dagen om mitt spännande liv. Hur det är att jobba som konditor och allt det där andra som är rätt ointressant men intressant för mig. Nej, för det kommer antagligen inte att bli så. Och jag försvinner troligtvis snart igen, från bloggen.